Hummerklo med melonsallad och portvinsås
4 portioner
4 humrar
Sallad
1 honungs- eller galiamelon
3 tomater
1 gurka
1 limefrukt
2 fikon
Sås
1 dl portvin
1/2 dl socker
Hacka eller tärna melonen fint, plocka ur kärnhuset och filea tomatköttet och tärna det fint. Skala och kärna ur gurka, tärna den fint. Dela fikonen och gröp ur fikonköttet och blanda med det övriga hacket och pressa över limesaft.
Sås:
Blanda ingredienserna och koka upp till 110°C eller tills det uppstår stora bubblor.
Under Räkrecept
Historien om Blomsholms gamla säteri
Historien om Blomsholms gamla säteri
Blomsholm är en plats som har en lång och spännande historia bakom sig. En av dessa sägner är den om Conrad Ranck: den huvudlöse ryttaren som i dag sägs hemsöka säteriet.
Klicka på länken och läs artikeln på stromstadstidning.se
Fast den kanske är låst även om den var öppen när jag länkeade till den.
Under turism
Blomsholm herrgård
Blomsholm herrgård Spökhus
Blomsholms säteri som grundades 1625 av den nordtyske adelsmannen Anders Blume såldes första gången 1628 och redan 1644 blev general Sven Ranck säteriets femte ägare. En minnessten från 1660-talet över Sven Ranck och hans hustru Anna Bergengren finns mitt i skeppssättningen även om de inte är begravda där.
Klicka på länken och läs artikeln på spokhus.se
Under turism
Dåligt med uppdatering senaste tiden.
Det har varit lite dåligt med uppdatering på sidan den senaste tiden. Jag blev sjuk och hamnade på sjukhus. Det dröjer lite innan jag känner mig pigg nog att börja uppdatera igen.
Under Kolumner
Turist i Strömstad
Välkommen till Strömstad Turistinformation
Du hittar oss i Gamla Tullhuset vid Norra Hamnen/Torget i centrala Strömstad, ett stenkast från Kosterbåtarna och vi har öppet året runt.
Klicka på länken och läs om turismen i Strömstad
Kolla även denna sida.
Under turism
Vårens godaste smörgåstårta
Smörgåstårta är den perfekta kalasmaten! Fira med en konstnärligt garnerad smörgåstårta med krispigt grönt. Innanför de spirande ärt- och sparrisskotten gömmer sig tre smakfulla fyllningar med smak av räkor, lax och avokado.
Klicka på länken och läs receptet på ica.se
Under Räkrecept
David Hellström och Göran Svenning
Staty av David Hellström och Göran Svenning i Strömstad
Solvik Strömstad
När det är kallt och snörikt och vintern tycks ha tagit ett järngrepp går mina tankar till sommaren. Och eftersom jag blivit lite äldre, vilket ofta gör att man blir lite nostalgisk, så kan jag inte låta bli att tänka på somrarna när jag var liten.
När jag var liten gick vi på somrarna till Solvik varje söndag. Det var en ganska avskild plats i Strömstad trots att det inte låg särskilt långt ifrån centrum. Det var IOGT:s sommarhem vilket man ”tror jag” fick i en donation någon gång på 30-talet. Min far var egenföretager och hade ett glasmästeri med färghandel och kunde inte ta ut någon semester eftersom han var ensam i firman. Så vi hade Solvik som vårt sommarnöje.
Staden har förändrats och många av de människor som fanns omkring dig har försvunnit. Hur man kom till Solvik har också förändrats. När jag var liten gick vi till Solvik. Att åka bil var något som kom mycket senare. Vi hade med oss en matkorg så vi kunde stanna där hela eftermiddagen.
Vägen till Solvik tyckte jag började i Myren vid varvet. På den tiden låg det enda landsfasta badet i Strömstad där, fast jag såg sällan någon som badade vid bryggan som låg utlagd. De var nämligen ingen barnvänlig strand utan en flytbrygga som man kunde hoppa i vattnet ifrån. Det var ganska djupt så du måste kunna simma för att använda dig av den badplatsen. Jag vet egentligen inte om det ansågs som en badplats men det var i alla fall vad en del påstod att det var. Det fanns ingen riktigt bra badstrand nära Strömstad. Den närmaste badstranden där man kunde vada ut fanns på Furholmen och dit kom man bara med båt. Det var där man hade simskolan för att lära sig simma. På Styrsö och Alaska låg också fina badstränder, men dit kom du också bara med båt. Seläter och Capristranden var andra bra platser att bada på där du inte behövde båt men dem ligger en bit från centrala Strömstad.
Men vi var i Myren vid varvet och där låg på den tiden även roddklubbens klubbhus där man förvarade alla sina roddbåtar. Jag tyckte att det såg lite rangligt ut men där förvarades bara klubbens båtar. Vägen till Solvik började alldeles bakom klubbhuset och det var en stig som gick uppåt på berget. Du gick som genom en skog med en väl upptrampad stig. När vi kom upp på berget fortsatte skogen men stigen blev lite bredare och du gick på ganska mjuk jord. Längs hela stigen fanns det blåbärsris där det växte blåbär som vi brukade stanna till för att plocka när det blev aktuellt. Sedan bar det neråt igen för att snart bära uppåt till höger. Nu går vi på en bred stig med en bergkant på ena sidan och även på andra sidan men det var ändå som en skog där vi gick. Gick man ut på berget till vänster så stupade det brant ner mot Holkedalskilen. Vi kommer fram till grinden till Solvik som finns mitt i en stengärdsgård med en portal där det står att vi har kommit till Solvik Godtemplarnas sommarhem.
Vi går fortfarande i något som är en liten skog med berg runtom. På denna första delen av sommarhemmet finns det också en massa ormbunkar. Som liten trodde man ju att ormbunkar betydde att där fanns mycket orm så det var ett ställe man undvek. En troligare orsak till namnet ormbunke är hur bladet på dem ser ut. Dem ser lite grann ut som delade ormtungor.
Nu är vi nästan framme eftersom vi kommer fram till den första husgrunden. Och så ser vi stugan som tillhör sommarhemmet. Både där husgrunden finns och sommarhemmets hus var en gång hem för var sin familj. Nere vid havet finns det ännu en husgrund där det stod ett hus som användes som fiskefabrik. Det skall ha arbetat ganska många människor där den tid då fabriken fungerade. Det syns också att det varit en kajplats eftersom det finns en förfallen brygga och flera ringar fästade i bergen där man förtöjde fartygen som kom med fisk.
Solvik är det namn som Godtemplarna har gett platsen. Jag minns inte idag vad den hette innan dess. Men det spelar för mig ingen roll vad den en gång har hetat eftersom det är Solvik för mig.
Under dem första åren på Solvik var det ganska många som kom dit. Men dem flesta var redan ganska gamla vilket gjorde att leden som kom till Solvik glesnade. Men när jag var liten var det ganska många som kom dit.
Själva platsen var ganska väl skyddad eftersom den låg gömd bakom berget. På ena sidan av Solvik fanns det en bergvägg som det var svårt att ta sig upp för om man inte visste att det fanns en stig i en bergskreva bakom en massa buskar. På andra sidan fanns då havet. Det fanns två stränder där man kunde vada ut men det blev bråddjupt ganska fort. Så det var viktigt att man kunde simma för att bada på Solvik. På den strand som var störst och som det skulle vara lättast att bada för oss som inte kunde simma var det fullt med blåmusslor. En otroligt mängd med blåmusslor och där var det inget kul att trampa runt.
Solvik var en skön plats för vår familj som vi nästan utnyttjade som vårt eget sommarställe. För att vara så nära stan med alla dess turister var det en oas.
Solvik har numera upphört som godtemplarnas sommarhem eftersom man har sålt stället. Det fanns inte längre några kvar som ville sköta om stället och det var svårt att få in pengar för att betala dem kostnader som finns för att äga stället. Huset var inte så stort och det fanns ganska få sängplatser. Om det fortfarande finns en godtemplarorden i Strömstad vet jag inte eftersom mina kontakter med den dog med min mor.
Det var en skön plats som vi kunde njuta av under många år men nu är det någon annan som har fått den möjligheten.
Under Kolumner
Strömstadsbloggen 